Dagarna går!

Det är något väldigt ledsamt med ett hus utan barn, stora eller små, nu menar jag om de funnits barn i, förstår ju att folk ibland frivilligt eller ofrivilligt väljer bort barn. Men jag menar när de väljer att av olika anledningar lämna hemmet!

Hanna är i London o Linn är i sin lägenhet och plötsligt är det inte så roligt att handla mat längre, inte heller att laga middag eller baka något. Det är tyst och städat, ingen stökar ner, ingen ställer disk på bordet eller lämnar smutstvätt vid trappan. Saker jag tjatar om är plötsligt saker jag längtar efter, jag vill att de ska lämna juicemaskinen otvättad, sängen obäddad och shampoflaskan tom, jag vill att de går in med smutsiga skor och lämnar våta handdukar på badrumsgolvet. Allt detta för att jag vill att de ska lämna spår efter sig, jag vill ha dem hemma så länge det går.

Tills de kommer hem igen är jag så glad att jag har min bebis att ta hand om.
(null)