Minnen!

Ibland kommer det bara över en, när man är som minst beredd. En låt, en lukt eller något annat, saknaden efter Markus finns med mig varje dag men ibland mer än vanligt. Idag har det varit en sådan dag, när jag var och simmade kom det in en kille i badet och det var så likt Markus att jag blev helt ställd. Kunde inte sluta titta på honom och tankarna gick iväg, varför fick inte han vara där och simma, varför får han inte njuta av september solen och sedan rent egoistiskt, varför lämnade han oss? Han var så bra, så fin på alla sätt och jag saknar våra samtal varje dag. Ikväll har jag pratat med hans syster, kan inte ens förstå vad hon går igenom, en sådan sorg att mista sin bror.

Men livet måste gå vidare. Imorgon ska Linn och jag åka till Vrångö, en födelsedagspresent från henne till mig, så fint. Vi ska bo i en stuga och gå en vandringsled, äta god middag och ha det mysigt.

Veckan har varit ganska lugn, det är lite mindre att göra på jobbet. Många är rädda om sina pengar och för en oviss vinter när det gäller elräkningar och räntor. 

Har precis ätit Vitlöksris med chilli färs, mango, gurka och koriander, en väldigt god blandning.

Haft en nostalgisk kväll och sett på gamla foton på Wilma och Tage när han var liten.

Nu ska jag se ett nytt avsnitt av snabba cash och sedan sova!
(null)

(null)
Tage några veckor gammal


(null)
Wilma, lite grå om nosen


(null)

Mer från bloggen

#1 - - Ulf Claesson:

Så är det. Minnena finns där alltid, men ibland kommer de fram, även de mest avlägsna, först när man konfronteras med en doft eller en musiksnutt. Det är märkligt. Särskilt musik. Man vet ju att t.o.m. svårt demenssjuka kan "väckas till liv" av musik. Tror inte minnena egentligen någonsin förstörs, de blir bara oåtkomliga ibland, vid sjukdomar eller skador. Men vad vet jag, minns ibland inte vad jag gjorde igår *ler*